tungt, riktigt tungt. en känsla som just nu stryper mig från insidan.
en ritkigt smärta i magen ända upp till halsen. svår att dölja. förstår ingenting, har troligen en trög hjärna.

känslan av att någon slår mig i magen sitter kvar fortfarande. det känns som om jag ska spy när som helst. känner mig helt frånvarande. min värld rasade,, igen. den som hade tagit så lång tid att bygga upp.
mitt huvud snurrar, har inte kontroll över mig själv just nu.

orden kom som en kniv i bröstet på mig. att dra ut den är enkelt. men att få såret att läka är svårare. plåster hjälper inte en sån här gång. tar tid att läka, men det gör det ju med tiden. men ärret finns alltid kvar. det vet ju alla.
Om jag känner mig själv rätt så döljer jag det med ett leende på utsidan, som jag var van att göra. Men orkar inte känna mig deprimerad, inte igen. inte igen...

Nu vill jag bara att någon ska hålla om mig och säga att allt löser sig. Men det vet jag redan att det gör. att försöka glömma är det svåraste en människa kan göra. så oerhört svårt. men det kommer jag att göra ändå. det kommer jag att göra. vill inte hamna på samma ruta som förut, vill inte. dölj det bara.

visste inte att en person som jag kan älska någon såå mycket !
jag älskar dig<3